Sadface.

Jag kan inte låta bli att sakna dig, att önska att vi fortfarande va vänner, att inse att jag aldrig kommer att hitta en vän som du...aldrig..
Jag är så trött på det här, samma sak hela tiden. Falska människor och folk som bara tänker på sig själva. Jag kan inte hitta min mening, jag kan inte hitta svar.
Det går inte en dag utan att jag somnar till ljudet av mina tårar. Varför kan du inte bara komma tillbaka? Jag orkar inte livet utan dig, det är inte samma sak.
Jag orkar inte låtsas vara stark, jag är inte stark. Jag går under..
Klumpen i mitt hjärta känns varenda jävla dag. Det gör så sjukt ont. Ibland gör det så ont så det gör ont att andas. Jag tappar min andning och tårarna bara åker neer. All min glädje rinner sakta med säkert iväg. Snart finns det inget kvar.
Den enda som förstår finns jag inte för längre. Det är bara du som förstår. Men du är inte där..:'(





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0