All about faith.

Jag höll din hand och du släppte den. Som om jag aldrig funnits.
Det va inte igår, det var mer än två veckor sen, det va mindre än 5 år sen. Men sen dess så har jag haft ett tomt hål där det såkallade hjärtat har sin plats. Det går att se till andra sidan, för det finns inget där som fyller hjärtats plats.
Det är tomt.
Det va den gången jag inte hade någon att lita på som du visade mig att det gick. Bara man hittar rätt person att lita på. Det va den gången som jag satt på ett rosa moln, med kärlek i luften. Från det djupaste djupet till det högsta uppe i himlen fick du mig att vakna, att känna annat än ingenting.
Tänk vad mycket en människa kan få en att känna. Allt från dummaste sakerna till de fetaste kärleksruset i hela kroppen. Pirr i magen. Snabba hjärtslag. Leenden.

Jag va som ett barn, fyllt av kärlek. Mitt hjärta va större än mig själv.
Att hålla din hand vid alla tillfällen, att känna din närhet innan jag blundat för att vakna upp till ännu en dag där du fanns med. Att var jag än gick visste att du fanns nära mitt hjärta. Nära mig. Att se ditt leende när jag tönta mig på det sättet som ingen annan förstår.
Min kropp kände värme. Verklig värme. Värme som i glädje, värme som i kärlek. Fylld av känslor som får en att göra oväntade saker.
En sorg från dig blev en tår i mitt öga. Ett leende från dig blev ett leende på mina läppar. Din oro, en knut i min mage.
Man får aldrig bli en i kärlek, det dödar kärleken. Men man får hitta ena halvan av sigsjälv i någon annan för att hjälpa sig själva att bli ett stort starkt hjärta. För ja, man kan bli Ett Hjärta. Det dödar inte. Två själar ska bli ett hjärta. Ett funkade, stort, älskade hjärta.

Det är så mycket mer än känslor. Det där. K ä r l e k.

Dem säger att jag är dum, att jag aldrig älskat. För att jag blundar för känslor. För att jag klarar mig utan dem. Men de vet ingenting. De vet ingenting om att jag säkert har älskat mer än de någonsin gjort i sitt liv.
Jag har älskat av hela mitt hjärta.