Word.
Varför är du så jävla jobbig? Jag hatar att du finns och stör mig alltid när det passa dig. JA , för det är bara när det passar DIG annars så räknas inte jag. Vad faen är det? Tror du verkligen att jag kommer bry mig om dig och vilja ha med dig att göra när du beter dig så? Man kan tro att du är 12 år istället för den åldern du egentligen är. Under alla år du har haft chansen att visa att du är en mogen person som inte föddes igår och kan ta konsekvenserna för sina handlingar utan att dom kanske är bra. DU har aldrig visat att du kan stå för det du har gjort,du är bara som ett barn. Ett jävla barn som inte får tillräcklig med uppmärksamhet av livet. Du kommer aldrig växa upp och tyvärr måste jag leva med det och orka med dina dumheter när det passar, även om jag inte lyssnar så orkar man inte gå igenom samma sak varenda gång. Du är för patetisk så man vet inte ens vad man ska säga.
Jag kommer ALDRIG förlåta dig. Jag kan acceptera och gå vidare och det är precis vad jag har GJORT men jag kommer aldrig förlåta. Aldrig i hela mitt liv. För du är inte ens värd förlåtelse. Du är värd toapapper. Den dagen jag ser en förändrad personlighet i dig, en mogen person, den dagen kan vi snacka om förlåtelse. Respekt för dig är en sak jag tappade för länge sen, redan när jag insåg vilken patetisk människa du är. Du tror du är så mkt för att du är omringad av många människor, men vet du en sak? Dom är med dig bara för att dom är precis lika patetiska som du är. Dom går samma töntiga väg som du går i livet. Vägen som innebär att aldrig ta tag i sina problem och sitt liv. Och kolla vart ni alla är nu, INGENSTANS!
Alla försöker göra sitt bästa av livet fastän det är svårt men ni är precis likadana och bara lever av att vilja ha det gammla och vara ledsna för att ni inte kan ha det, men ni gör inget åt saken. Utan bara sitter där och tror att livet kommer lösa sig själv.
Hela tiden frågar jag mig själv varför människor som du finns. Men jag hittar inget svar på det, idioter ska väl oxå finnas antar jag. Om du tror att jag känner hat mot dig, så haha. Jag känner INGENTING för dig, jag bryr mig inte vad du gör eller vad som händer dig. Enda anledningen till att jag blir så jävla arg är för att du fortfarande orkar vara så dum i huvet. Jag längar till den dagen du växer upp istället. Den dagen du man kan titta på dig utan att skämmas för att du är som du är.
Det värsta av allt är att du själv valde att förlora mig från ditt liv. Det va inte jag, det var inte grannen, det var du och bara du.
Jag vet vilken bra person jag kan vara när man behandlar mig på ett bra sätt och jag gjorde inte dig ett skit ändå va du som du var utan anledning och bara för att du har vaknat nu och insett vad du hade så kan du inte komma och tro att jag kommer vilja bry mig för att du har vaknat nu och inte innan.
Jag tycker inte synd om dig, jag är så jävla trött på dig.
Jag kommer ALDRIG förlåta dig. Jag kan acceptera och gå vidare och det är precis vad jag har GJORT men jag kommer aldrig förlåta. Aldrig i hela mitt liv. För du är inte ens värd förlåtelse. Du är värd toapapper. Den dagen jag ser en förändrad personlighet i dig, en mogen person, den dagen kan vi snacka om förlåtelse. Respekt för dig är en sak jag tappade för länge sen, redan när jag insåg vilken patetisk människa du är. Du tror du är så mkt för att du är omringad av många människor, men vet du en sak? Dom är med dig bara för att dom är precis lika patetiska som du är. Dom går samma töntiga väg som du går i livet. Vägen som innebär att aldrig ta tag i sina problem och sitt liv. Och kolla vart ni alla är nu, INGENSTANS!
Alla försöker göra sitt bästa av livet fastän det är svårt men ni är precis likadana och bara lever av att vilja ha det gammla och vara ledsna för att ni inte kan ha det, men ni gör inget åt saken. Utan bara sitter där och tror att livet kommer lösa sig själv.
Hela tiden frågar jag mig själv varför människor som du finns. Men jag hittar inget svar på det, idioter ska väl oxå finnas antar jag. Om du tror att jag känner hat mot dig, så haha. Jag känner INGENTING för dig, jag bryr mig inte vad du gör eller vad som händer dig. Enda anledningen till att jag blir så jävla arg är för att du fortfarande orkar vara så dum i huvet. Jag längar till den dagen du växer upp istället. Den dagen du man kan titta på dig utan att skämmas för att du är som du är.
Det värsta av allt är att du själv valde att förlora mig från ditt liv. Det va inte jag, det var inte grannen, det var du och bara du.
Jag vet vilken bra person jag kan vara när man behandlar mig på ett bra sätt och jag gjorde inte dig ett skit ändå va du som du var utan anledning och bara för att du har vaknat nu och insett vad du hade så kan du inte komma och tro att jag kommer vilja bry mig för att du har vaknat nu och inte innan.
Jag tycker inte synd om dig, jag är så jävla trött på dig.
Kommentarer
Trackback
