<3
Jag har lyssnat ett tag på låtar som påminner om chile, för jag har vissa sådana låtar jag gillar och.. Det blev så sorgligt för att det fick mig just nu att komma ihåg när vi va i chile. Jag vet inte varför , kanske för att jag har mens och man mensar då och är extra känslig? Hahah
Första och sista gången vi där sen vi kom hit när jag va typ 3 år.
Jag kom att tänka på när vi skulle hem.
Jag kanske va typ 12-13 år när vi va där för första och sista gången.
Massa släktingar och mormor. Jag och Denise höll i våra diddle, hon hade en orange och jag en lila (jag älskar lila) och alla som finns i mitt hjärta va där.
En av mina kusiner blev så sjukt jätte ledsen och började gråta jätte mycket. Hur mycket vi än försökte trösta honom så gick det inte, han ville inte, han va bara så ledsen.
Jag tänkte hela tiden att jag inte skulle gråta och när jag såg honom gråta så trodde jag att jag skulle bli jätte ledsen med men det blev jag inte. Jag trodde verkligen att jag skulle få slippa tårar men icke sa nicke haha
Precis innan vi skulle åka så bar min äldre kusin upp mig så jag hade mina ben runt hans midja. Jag minns precis. Och jag blev lite tårögd. Han frågade "varför är du ledsen?" men jag kollade bara bort.
Det va som att jag kände i mitt hjärta att vi aldrig mer skulle ses igen. Sen pratade han på massa saker om att jag inte skulle bli ledsen och allt skulle bli bra.
Och så kom den där stunden. Jag skulle säga hejdå till min mormor men jag fick inte fram ord. Hon kollade på mig med sitt glada ansikte och sen kramade hon om mig och tårarna bara forsade som en mensflod nerför mina kinder.
Det slutade inte och det gjorde allting så himla sorgligt. Istället för att åka hem lite ledsen så va jag så sjukt ledsen så jag inte visste vad jag skulle göra av alla tårar när vi åkte.
Här sätter man absolut verkligen inte lika stor tyngd på familjen och kusiner och annan släkt som man gör utomlands och det är så jävla tråkigt. Jag skulle göra allt och vad som helst för min familj och släkt. Dem bor i mitt hjärta.
Många kanske inte ens förstår hur man kan bli ledsen för en sån sak, men man har så sjukt fint band med sin familj/släkt, dem som ligger nära ens hjärta och dem som är bra så det inte går att förklara med ord hur det känns.
Jag har ingen "riktigt kusin" (bara "låtsas") eller närmare släkt som bor i Sverige, så det känns ganska tomt på den biten av livet men jag glömmer inte. ♥
Och jag saknar våran salsa..hahah :( <3
