Jag kommer aldrig bli normal.
Som sanningen har många sidor har jag också det.
Det finns 3 sidor av mig..
En som inte ser några problem, bara tar allt chill.
Den här delen gillar livet. Här finns bara mycket glädje och positivitet. Jag skämtar mycket och tar inte mycket på allvar. Älskar att skratta.
Här kan man inte tro att jag vet vad tårar är. Jag hakar inte upp mig på saker som vikten,utseendet, pengar som många gör. Jag bara är , ser ut som jag gör, äter det jag vill äta utan att hålla på att tänka på allt man "borde" tänka på.
Jag älskar att hjälpa andra som har det svårt eller behöver hjälp med något. En ängel med osynliga vingar.
Små saker som när någon säger något snällt om tex något jag har gjort får mig att le. Småsaker som någon som är glad och trevlig mot mig. Jag är inte världens gladaste här men jag är glad. För småsaker.
När någon ser livet från den dåliga sidan försöker jag vända det och visa att livet har mycket mer att ge än man tror.
För att komma någonstans i livet måste man kämpa och det blir som mitt budskap till omgivningen. Och att vara glad för det man har, det har livet lärt mig i alla olika sidor jag har.
En som alltid vill fly.
Den här delen hatar att bry sig om problem.
Jag väljer att springa ifrån allt. Såfort det blir för mycket så känns det bättre att hålla en mur som förbjuder något/någon att komma närmare.
Som så fort någon gillat mig eller haft såna känslor för mig. Istället för att bli glad, ville jag springa åt motsatt håll, haha.
Här reagerar jag aldrig som man borde eller "ska" utan alltid utan någon speciell tanke bakom och bara drömmer mig bort istället.
Den här delen vill bara ha lugn och ro. Den här delen vill flytta utomlands och bara fly från verkligheten här till en verklighet där ingen som tror sig veta saker om mig finns och stör.
Det är svårt att förklara den här delen i ord, men den vill fly från det mesta. Fly för att försöka hitta något som har varit borta i många år.
En som har ett trött psyke.
Den här delen har varit med om för mycket. Den här delen har blivit sviken av allt från nära vänner, föräldrar, folk den har försökt hjälpa. Den här delen har fått händer där ingen vill ha dem i den åldern. Den här delen har blivit berövad sitt värde, åsikter & tankar och fortfarande här finns det frågor här som, vad är att ha stöd? Vad är kärlek? Varför jag, vad har jag gjort för fel?
Varje dag är en kamp. Varje dag gör ont. Ångest.
Här finns det inga förväntningar, inga förhoppningar på omgivningen för resultatet av det är bara en sak - tårar.
Om det är någon som vet vad psykisk smärta är så är det den här delen av mig.
Ett barn födds med med ett rött hjärta, som slår, som ger känslor, som hjälper att andas och kunna orka sig igenom varje dag och uppfylla sina drömmar senare i livet, men om det här barnet berövas detta hjärta av livet så finns det ingenting kvar. Precis som här. Det är tomt.
Jag hatar den här delen för att den har gjort mer ont än gott. Den bidrog till min stora depression när jag va 14 år tills jag va 17. Tiden då jag bara grät och va självdestruktiv (finare ord,haha) varje dag. Tiden jag hatade närhet, tiden då jag höll avstånd med livet & människor.
Den här delen av mig syns minst, mest när jag ska sova. Då värker själen skit mycket, då brinner det inombords och tårarna bränner nerför mina kinder.
Det finns 3 sidor av mig..
En som inte ser några problem, bara tar allt chill.
Den här delen gillar livet. Här finns bara mycket glädje och positivitet. Jag skämtar mycket och tar inte mycket på allvar. Älskar att skratta.
Här kan man inte tro att jag vet vad tårar är. Jag hakar inte upp mig på saker som vikten,utseendet, pengar som många gör. Jag bara är , ser ut som jag gör, äter det jag vill äta utan att hålla på att tänka på allt man "borde" tänka på.
Jag älskar att hjälpa andra som har det svårt eller behöver hjälp med något. En ängel med osynliga vingar.
Små saker som när någon säger något snällt om tex något jag har gjort får mig att le. Småsaker som någon som är glad och trevlig mot mig. Jag är inte världens gladaste här men jag är glad. För småsaker.
När någon ser livet från den dåliga sidan försöker jag vända det och visa att livet har mycket mer att ge än man tror.
För att komma någonstans i livet måste man kämpa och det blir som mitt budskap till omgivningen. Och att vara glad för det man har, det har livet lärt mig i alla olika sidor jag har.
En som alltid vill fly.
Den här delen hatar att bry sig om problem.
Jag väljer att springa ifrån allt. Såfort det blir för mycket så känns det bättre att hålla en mur som förbjuder något/någon att komma närmare.
Som så fort någon gillat mig eller haft såna känslor för mig. Istället för att bli glad, ville jag springa åt motsatt håll, haha.
Här reagerar jag aldrig som man borde eller "ska" utan alltid utan någon speciell tanke bakom och bara drömmer mig bort istället.
Den här delen vill bara ha lugn och ro. Den här delen vill flytta utomlands och bara fly från verkligheten här till en verklighet där ingen som tror sig veta saker om mig finns och stör.
Det är svårt att förklara den här delen i ord, men den vill fly från det mesta. Fly för att försöka hitta något som har varit borta i många år.
En som har ett trött psyke.
Den här delen har varit med om för mycket. Den här delen har blivit sviken av allt från nära vänner, föräldrar, folk den har försökt hjälpa. Den här delen har fått händer där ingen vill ha dem i den åldern. Den här delen har blivit berövad sitt värde, åsikter & tankar och fortfarande här finns det frågor här som, vad är att ha stöd? Vad är kärlek? Varför jag, vad har jag gjort för fel?
Varje dag är en kamp. Varje dag gör ont. Ångest.
Här finns det inga förväntningar, inga förhoppningar på omgivningen för resultatet av det är bara en sak - tårar.
Om det är någon som vet vad psykisk smärta är så är det den här delen av mig.
Ett barn födds med med ett rött hjärta, som slår, som ger känslor, som hjälper att andas och kunna orka sig igenom varje dag och uppfylla sina drömmar senare i livet, men om det här barnet berövas detta hjärta av livet så finns det ingenting kvar. Precis som här. Det är tomt.
Jag hatar den här delen för att den har gjort mer ont än gott. Den bidrog till min stora depression när jag va 14 år tills jag va 17. Tiden då jag bara grät och va självdestruktiv (finare ord,haha) varje dag. Tiden jag hatade närhet, tiden då jag höll avstånd med livet & människor.
Den här delen av mig syns minst, mest när jag ska sova. Då värker själen skit mycket, då brinner det inombords och tårarna bränner nerför mina kinder.
Kommentarer
Trackback
