Dag 02 – Min första kärlek.

Det va en kille som gick i min klass under hela grundskolan. 0-9:an. Vi kan kalla honom Per (vilket han inte heter men ändå) och det märktes ganska tydligt redan när vi gick i 1-3 att han gillade mig. När jag började gilla honom så gick vi väl kanske i 3:an eller nåt.
Under den här "fråga chans" tiden så blev vi "ihop" flera gånger, HAHAHA..
Iaf, vi blev väldigt tajta. Även när vi blev äldre. Varje dag väntade vi på varandra för att gå hem, vi pratade alltid i skolan, skämtade och han hjälpte mig alltid med mycket, speciellt matten, som jag suger på och han inte gör. Han va verkligen fett snäll mot mig hela tiden.

Sen kom det här sorliga. Jag tycker det är sorgligt iallafall, haha.
När vi gick i 7:an åkte vi till Karlskoga som klassresa och alla va fett taggade och tyckte det skulle bli roligt. Bara det att han satt bredvid mig på en typ 6 timmars lång bussresa och skämtade,pratade osv för att göra mig glad visade så jävla mycket vilken sjysst kille han va. Vi hade "vuxit" upp med varandra och nästan blivit som syster och bror.
Vi gjorde mycket med klassen där han hela tiden visade att ville mitt bästa. Efter många år i samma klass hamnade jag i min depression i mitten av 8:an typ och jag förändrades väldigt mycket som person men det sjuka va att han ändå fortsatte va lika snäll, bry sig lika mycket osv. Vi gick inte hem tillsammans lika ofta men det va fortfarande samma sak för honom. Fast inte för mig..

En dag i typ slutet av 7:an så får jag för mig att fråga hur det går för honom med tjejerna och så,han va ju fett snäll så jag blev förvånad att det tog lång tid för honom att skaffa tjej..Haha..Jag frågade om tjejerna i klassen för att han hade alltid lätt att komma överens med alla, tjejerna i klassen va inget undantag. Alla tyckte han va snäll. Vi gick igenom typ alla men han hittade något han inte gillade hos alla vi rabbla upp. Det va bara jag kvar (tänkte inte så långt då,haha) och han frågade:
Tänk om det är dig jag gillar då?
Asså mitt hjärta stannade. Jag har aldrig gillat när man går och blir kär i mig..Hahah. Jag visste direkt då att han fortfarande va kär i mig. Många i klassen hade sagt det, men inte fan tror man på sånt snack.

Efter det blev jag aldrig densamma mot honom igen. Det kändes som han på nåt sätt förstörde våran vänskap genom att gilla mig när jag inte kände samma sak för honom. Inget blev samma sak. Jag började undvika honom när jag skulle hem från skolan och ibland i skolan med.
I 9:an va vi absolut inte lika tajta men vi kunde prata som förut de få gångerna vi satt tillsammans eller på lektionerna.
Under gymnasietiden gick han i samma gymnasie som jag och ja vi hälsade på varandra och så men inget mer.

Idag har han flyttat ifrån Rimbo och vi pratar aldrig längre. Jag hatar inte honom utan önskar han allt bra i livet. Han va ändå den första killen som visade mig en bra sida av killar :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0