Fuck it

Det är lätt att klaga på nån annan när man inte vet hur den har det.
Det är lätt att att vara elak mot nån annan bara för att man själv mår dåligt.


Jag fattar inte hur länge du ska hålla på och klaga. Ingenting är bra, inget val är ett smart val utan allting är alltid fel. Fel , fel och fel.
När fan ska ni nöja er? Varför är det alltid jag som måste va mogen och inte bråka? Varför ska allting hela jävla tiden vara mitt fel? Det e bara jag som har brister, det är bara jag som gör fel saker och säger fel saker, det är bara jag som är dum i huvet och blir arg. Du är ju från en annan planet, så du blir aldrig arg..säger aldrig dumma saker right? Asså jag e så jävla trött på er.
Ni kan fortsätta leva i eran jävla rosa bubbla där bara jag gör fel, jag orkar inte bry mig. Det jag gör för er räknas ändå aldrig.
I slutändan har man bara sig själv för folk har lätt för att öppna käften och svårt för att finnas där när det behövs!




2iuooco_large

En tyst minut för alla bra stunder på estet , haha <3

När jag började på estet (2007) så hade jag skit mkt förväntningar och en bild av hur estet skulle va. Jag blev jävligt besviken o vrf jag inte bytte linje angår bara ett fåtal :)
Men iaf, det som håller på att hända nu e helt sinnes! Till vårterminen 2011 kommer det inte finnas några ettor på estet för att ingen ska få söka in pga kommunen är dum i huvet.. Eller det är iaf min förklaring till det haha xD

Många saker på estet visade sig va skit men sättet alla e på estet är en helt annan sak. Sättet man kan va sig själv på utan att känna sig som ett mongo är helt sjukt. När jag gick i 1:an på estet så gick väärldens snällaste personer i 3:an som alltid fick en att känna sig säker. Även alla 3:or nu som går bild är fett snälla.
På estet kan man gråta utan att ngn kollar konstigt, på estet bryr sig folk på ett helt annat sätt, på estet handlar det inte om vem som har mest smink och dyraste sakerna för tjejerna/killarna som går på estet är på ett helt annat sätt än "mängden". 
Väldigt många på estet har historier som har varit jobbiga, tex har många blivit mobbade större delen av grundskolan. Jag har aldrig blivit mobbad men jag har gått igenom för mycket och det är jag inte ensam om på estet.

Sen all den här begåvning som finns på estet, i musik, i bild, i teater.. Folk är så jävla duktiga med så mycket fantasi!


Vem ska sjunga för er? Vem ska göra konserter för er? Vem ska ha världens bästa utställningar? Vem ska spela upp teater för random skolor?



Jag blir faktiskt lite sadface när jag tänker på det här. 
Estet kommer kommer att läggas ner snart om du frågar mig...



0.jpg (480×360)

Dag 08 – Favoritsaker.

- Mascara.
Haha, jag gillar långa ögonfransar och ögon :D







- Converse.
Jag älskar converse skor, älskar alla mina 4 par men mest mina ljusblåa :)








- Min mobil.
Där finns musiken...o landet man kan drömmar sig bort till med musiken <3











- Piercingar o tatueringar.
Bland de sniggaste som finns :)

.

Tumblr_lj0adjwsgf1qhmh96o1_500_large


Dag 07 – Vänner.

Det är sjukt svårt att hitta människor som man kan kalla ens vänner, på riktigt. Många väljer att ljuga, snacka skit, låtsas vara någon dem inte, kommer bara när det passar är osv osv.. Det är svårt att hitta personer som är äkta helt rakt igenom och bryr sig om dig på riktigt, just därför finns det bara ett fåtal jag kallar mina vänner. Man lär känna folk med tiden i olika situationer, man har bekanta man snackar med då och då men de riktiga vännerna finns där fastän det har gått 38475553 dagar sedan ni träffades sist och ändå behandlar dig som det vore en dag sist. 

Elvis (pojkvän+bästavän), Adde , Viola , Juhänna , Alex , Bergenfis.


Är människor som har gjort starkt intryck, som jag bryr mig om på olika sätt och som alltid e så fucking snälla mot mig och är speciella på sitt sätt. Vissa träffar jag mindre, andra träffar jag mer men jag bryr mig inte mindre för det. 
Jag är trött på människor som låtsas bry sig om mig, bara kommer när ingen annan bryr sig och inte uppskattar mig som person och det jag gör. Jag har slutat bry mig om såna, jag räknar inte med dem som vänner längre. 
Men jag önskar ingen nåt dåligt heller. Alla lever sina liv på sitt sätt men bara inte i mitt :) 





Älska de du kan.
Rör vid de du kan nå ut till.
Låt de andra gå..

Dag 06 – Om det här vore min sista dag.

Haha.. Vilken jobbig!

Om det här vore min sista dag så skulle jag... börja dagen med att dra till donken och äta en stor fet och mumsig big tasty eller kanske 2. Jag skulle njuta av varje liten minut eftersom det skulle va min(a) sista hamburgare :( 
Efter att ha suttit där och njutit i iaf 2 timmar så skulle jag hämta min bok som jag har skrivit om allt inom mitt o Elvis förhållande sen vi blev tillsammans och ge det till honom. Till det skulle jag baka en skit stor tårta med ett stort hjärta av choklad i mitten och en elvis gubbe från nåt konditori hahaha och orangea rosor för att det är kul att alltid göra tvärtemot va alla gör :D ..
Jag vill ju aldrig att han ska glömma hur mycket han betyder för mig och även om jag skulle dö så får han inte glömma vilken värdefull person han är :)

Jag skulle avsluta min dag med att bara ta mig själv till ett ställe med djur, som skansken eller kolmården. Jag har alltid tyckt att det är kul med djur. Och man mår så jävla mycket bättre bland djur än bland det puckade samhället och många idioterna som finns väldigt många gånger :)


.



Jag kommer inte kunna andas ordentligt förrän efter den 15:e april..
Shiet vilken stress..


.

När man bryr sig så finns det ingen tid, inget ork, ingenting!
När man skiter i vilket så finns tiden, orken, allt!


RETARD.

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Vadå vad bjuder jag på för mat?
Jag har inte så mkt mer att säga än... ÅK TILL GREKLAND OCH ÄT!
Maten är obeskrivligt göödd!! <3




Inte för att dt är mat, men det är ett måste!!! haha :D

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärlek?
Hur ska jag veta vad kärlek är? Det finns så många ord,meningar och känslor när man ska beskriva kärlek. Det finns så många olika typer av kärlek.

Den finaste kärleken av alla är den där kärleken du inte kan beskriva, inte ta på, inte se men den bara finns där. 
Den där kärleken som alltid finns där. Vad man än gör, vad man än säger. Den där kärleken där du ba kan va dig själv och ändå kunna känna den. Den där kärleken som får en människa att hjälpa dig när du som mest behöver hjälp. Den där kärleken som det inte behövs många ord för. Den där kärleken som får dig att känna dig som en av dem rikaste i världen. Den där kärleken som får en människa att ge dig den sista biten på tårtan bara för att den vet att det är din favorit tårta. Den där kärleken som tar en kula för dig bara för att inget ska hända dig. Den där kärleken som som bara består av ett hjärta som bryr sig om dig.

Vare sig det är en vän, en mamma, en bror, en farmor, en pojkvän/flickvän.



Har du den, ta vara på den ♥



Dag 03 – Mina föräldrar.


Jag har gått igenom mycket med er, men i slutändan är det alltid ni som står där

Dag 02 – Min första kärlek.

Det va en kille som gick i min klass under hela grundskolan. 0-9:an. Vi kan kalla honom Per (vilket han inte heter men ändå) och det märktes ganska tydligt redan när vi gick i 1-3 att han gillade mig. När jag började gilla honom så gick vi väl kanske i 3:an eller nåt.
Under den här "fråga chans" tiden så blev vi "ihop" flera gånger, HAHAHA..
Iaf, vi blev väldigt tajta. Även när vi blev äldre. Varje dag väntade vi på varandra för att gå hem, vi pratade alltid i skolan, skämtade och han hjälpte mig alltid med mycket, speciellt matten, som jag suger på och han inte gör. Han va verkligen fett snäll mot mig hela tiden.

Sen kom det här sorliga. Jag tycker det är sorgligt iallafall, haha.
När vi gick i 7:an åkte vi till Karlskoga som klassresa och alla va fett taggade och tyckte det skulle bli roligt. Bara det att han satt bredvid mig på en typ 6 timmars lång bussresa och skämtade,pratade osv för att göra mig glad visade så jävla mycket vilken sjysst kille han va. Vi hade "vuxit" upp med varandra och nästan blivit som syster och bror.
Vi gjorde mycket med klassen där han hela tiden visade att ville mitt bästa. Efter många år i samma klass hamnade jag i min depression i mitten av 8:an typ och jag förändrades väldigt mycket som person men det sjuka va att han ändå fortsatte va lika snäll, bry sig lika mycket osv. Vi gick inte hem tillsammans lika ofta men det va fortfarande samma sak för honom. Fast inte för mig..

En dag i typ slutet av 7:an så får jag för mig att fråga hur det går för honom med tjejerna och så,han va ju fett snäll så jag blev förvånad att det tog lång tid för honom att skaffa tjej..Haha..Jag frågade om tjejerna i klassen för att han hade alltid lätt att komma överens med alla, tjejerna i klassen va inget undantag. Alla tyckte han va snäll. Vi gick igenom typ alla men han hittade något han inte gillade hos alla vi rabbla upp. Det va bara jag kvar (tänkte inte så långt då,haha) och han frågade:
Tänk om det är dig jag gillar då?
Asså mitt hjärta stannade. Jag har aldrig gillat när man går och blir kär i mig..Hahah. Jag visste direkt då att han fortfarande va kär i mig. Många i klassen hade sagt det, men inte fan tror man på sånt snack.

Efter det blev jag aldrig densamma mot honom igen. Det kändes som han på nåt sätt förstörde våran vänskap genom att gilla mig när jag inte kände samma sak för honom. Inget blev samma sak. Jag började undvika honom när jag skulle hem från skolan och ibland i skolan med.
I 9:an va vi absolut inte lika tajta men vi kunde prata som förut de få gångerna vi satt tillsammans eller på lektionerna.
Under gymnasietiden gick han i samma gymnasie som jag och ja vi hälsade på varandra och så men inget mer.

Idag har han flyttat ifrån Rimbo och vi pratar aldrig längre. Jag hatar inte honom utan önskar han allt bra i livet. Han va ändå den första killen som visade mig en bra sida av killar :)



Dag 01 – Presentera mig själv.

Haha när jag började 1:an på gymnasiet så skulle vi arbeta med lera i grupper på 3 och jag hamnade med 2 killar i min dåvarande klass.. En av dem va lite mer social och frågade om min och kille nr 2 personlighet.. Hahaha, det första jag sa va "Jag e ganska konstig faktiskt.." och båda började skratta. HAHA.

Ja. Jag. Jag kan vara ganska olika mot folk. En del tolkar mig som snäll. Andra tycker jag är jätte rolig o knäpp. Andra tycker ingenting. Andra sätter bara en stämpel på min panna o hatar mig innan jag ens har öppnat munnen. Det är inte många som vet hur jag egentligen är o tänker. Även bland folk som känner mig.

På utsidan är jag en sånhär person som alltid är snäll o trevlig mot folk. Jag hatar att bråka och skrika på folk. Jag älskar att skratta. Har lätt för att skratta. Jag finns alltid där man behöver mig eller behöver nåt utan att kräva något tillbaka. Jag är generös utan att kräva något tillbaka. Jag är inte kaxig men när jag blir arg så ser jag svart.
Jag hatar att snacka skit om folk så det brukar jag hoppa över. Jag säger oftast roliga uttryck och ord som ingen annan använder.
Jag är en sånhär som du skulle kunna ringa kl 4 på morgonen bara för att gråta ut hos utan att jag skulle klicka bara för att somna om.
Jag blir glad för småsaker. Det krävs inte mycket för att göra mig glad. Bara en liten sak som att stötta på en person som är ovanligt jätte trevlig gör mig skit glad. Jag är också lättroad.
Jag hatar när man säger vad jag ska göra och inte göra. När man rättar mig. När man lägger sig i min val i livet. När man lägger sig i mitt liv överhuvudtaget.
Jag hatar kaxiga,uppkäftig och idiotiska människor som är omogna. Jag är alltid ärlig. Alltid.
Jag är bra på att lyssna.

Innerst inne är jag en känslig person men inte emot alla. Jag har hela tiden under min uppväxt fått stå ut med skadade människor. Människor som inte visat kärlek. Utan bara hat eller annat som skär sönder ett levande hjärta. När jag va 13 år så tog min glädje självmord. Jag har länge tagit avstånd från känslor och kärlek och det är inte förrän nu i äldre dar som jag börjat visat känslor mer. Fast jag har fortfarande svårt att visa känslor, därför brukar jag driva mycket när man känner mig.
Jag har blivit sårad så sjukt många gånger så jag vet inte vad förlåta betyder. Jag förlåter nästan aldrig. Har man en gång sagt något dumt, gjort nåt dumt eller dissat mig för en kille/tjej man knappt känner så kommer jag aldrig igen vara densamma. Jag bryr mig inte på samma sätt efter det.

När alla är borta. När allting är mörkt och inte ett ljud hörs då kommer det tusen tårar. I min ensamhet kommer mina riktiga känslor ut som tårar.
Jag har nog sorg som räcker för 20 per inombords. Jag kan gråta i flera timmar och bara nån timme eller dagen efter dra och ha fett kul med en kompis utan att hon märker någonting.

För att förklara detta kort för dem som inte orkar läsa eller inte fattar, så är jag då en trevlig o snäll tjej som alltid vill allas bästa. Jag har ett trasigt inre men det är osynligt. 


Okej, jag ska också göra denna fjortislista i brist på annat :)

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder


.

 

Jag va hos optikern för lite mer än en vecka sen. Nyheten va långt ifrån rolig. 
Mitt högra öga ser 40% av 100. Den är också närsynt.
Mitt andra mohammed öga bredvid , det vänstra, är istället långsynt.
Jag känner att gud älskar mig, lika mycket som han älskade mig och adelina i tisdags när vi skulle hitta skor i hennes storlek. Svarta. Klackar. Vart vi än gick, vilka vi än tyckte va snygga så fanns inte hennes storlek, hahaha. 
Men va ska man göra, livet är som det är :)


.

Även fast man växer och livet går vidare.
Även fast livets vägar får en att släppa eller förlora människor så betyder inte det att man glömmer.
Det finns alltid minnen. Små. Stora.
Minnen från personer som en gång i tiden gjorde livet mer värt.
Gamla kompisar.
  • 1029066-9-1298487922368_large

.

Jag tänker inte falla för att du ligger på marken.
Jag tänker inte tycka synd om dig.
Jag tänker inte låta dig knäcka mig. Inte igen.

Som en liten obetydlig blomma kan bli stor och börjat lysa på nytt så har jag växt.
Saker har fått mig att inse att jag är mer värd. Mer än du någonsin kommer att förstå.
För du har inte kommit så långt i ditt liv. Inte än.

.

Tumblr_lga45ocpg31qejru1o1_500_large


.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta som ingen förstår än. Så mycket saker som kan få många frågor besvarade. Men jag fortsätter att låta er tro, jag fortsätter att låta er sätta en stämpel på min panna, precis som ni gör med alla människor. Ni kommer aldrig lära er att det inte handlar om vad man ser, utan det finns alltid ett djup i alla.




Och till människor som vet innebörden av att få sitt hjärta krossat av livets riktiga smärta som inte har att göra med olycklig kärlek eller nåt annat skit, jag lider med er.
Ingen förtjänar det. Egentligen.
Men man får aldrig ge upp!
Det kommer en dag. En dag då vi också kommer få känna att hjärtat slår och inte står still.

 


.

Jag har gjort ganska mycket med mitt hår. Jag har färgat om det typ 4589345 ggr men den största förändringen va nog förra vintern när jag hade dreads och sommaren året innan när jag hade hårförlängning för första gången (:

Min tanke är fortfarande likadan.
Man måste våga testa sig fram :D !









Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0