All about faith.

Det var en 639:a. Den var röd. Det stog Hallstavik.

Det skulle vara en 639:a. Den skulle vara blå och den skulle till...NORRTÄLJE! Hahahah. Måste vara de dummaste vi har gjort hittills :O

Eftersom det har blivit något åka-utomlands-ryck bland lärarna här på estet så åker dom flesta utomland nu. Linda med. Därför sitter jag och några till i klassen här och ska jobba med hennes brev om Versaille och drottningholms slott utan henne. Vi ska "försöka" skriva som dom gjorde på den tiden, "försöka" uttrycka oss på deras sätt. LYCKAT! Då måste man ta en kurs i latinska innan det går.. Höhöö 0.o Det är iallafall riktigt tråkig x) men för en gångs skull måste jag väl vara duktig och göra som man ska. Känns som det var länge sen jag gjorde det. Jag gör helt tvärtemot allt jag ska och borde göra hela tiden känns det som. Men ja, alla har väl sina perioder.

Just nu har jag lust att bara ha massor med pengar och göra något kul. Eller göra något kul överhuvudtaget! Någon som vill det? :o
Jag orkar ite med skolan, känns så slöseri med tid. Haha, vet att jag ite borde säga så men det känns så. Jag är verkligen skoltrött. Fattar ite hur jag ska orka typ 1 år till..eller 2..eller 3..känns som jag kommer bosätta mig i skolan och gå ut när jag är gift och har en barnfabrik. Varför ska skolan vara sååå lååång? Den tar mer än ens halva liv. Om man nu verkligen anstränger sig och gör allt man ska, går ut när man ska, studerar vidare så är man ändå klar när man är typ 25 eller nåt. Om man ska bli det man vill bli. Lyllo dom som redan har sitt liv planerat och vet vad dom ska göra av sig själva och av livet.. ahhh.. Jag får damp på alla tankar om allt nu.. :o Bara saknar så mycket och så många all the time..

Måste bara säga att jag har världens bästa lillasyster, Denise. Hon är så jävla bäst. Vad det än är kan jag prata med henne om det, hon kanske ite bryr sig men hon lyssnar iallafall. Dessutom är hon så glad mot mig , förstår ite hur en människa kan vara så glad mot en. Utan hennes skulle jag seriöst ite orka en dag till. Jag är så tacksam över att jag fick en sån grym lillasyster :D Och min lillebror, Nikolas, tiiihii sån glad och söt unge. Vi brukar prata på arabiska för vi tror vi kan det, haaha :D Jag måste faen vara adopterad, för jag är ite lik någon av dom någonstans ><
Mina syskon är det bästa som finns och hänt mig. Det finns inga ord för hur mycket dom betyder för mig, men jag tror dom flesta har fattat det (:

Tänk om. Hur ska dom orka?

" Jag har extremt svårt att sätta ord på VAD kärlek är. Jag har upplevt det. Jag har haft kärlek, förtvivlan, lust och känsla. Kärlek är när man inte vill leva utan någon.
Jag har det. Såpass att vi vet var den andre står utan att köpa dyraste parfymen.

Jag vill inte köpas. Jag är inte lättimponerad. Jag är inte så billig. :) "

Faen vad tiden går fort asså. Det känns som det var typ några dagar sen det var jullov och man satt som en barn och ville öppna presenterna. Men det känns även som det var hundra år sedan man var liten och tyckte det mesta var kul. Shiet. Tiden går så fort hela tiden. Man hinner knappt blinka så har det gått timmar, dagar, år. Tiden bara går.  Tänk liksom, man går i skola, samma sak varje dag. Man jobbar, samma sak varje dag. Man forsätter skolan efter 3:an , samma sak varje dag. Hela tiden är det samma sak utan att man riktigt vet vad man ska göra av sitt liv. Ite jag iallafall. Jag vet ite ens vad jag ska göra efter att ha tagit studenten, vad ska jag göra av mig själv? Och jag fattar ite hur folk kan förvänta sig att man ska veta exakt vad man vill bli och exakt vad man vill göra när man är typ sjutton år. Jag kanske just nu vill jobba i en affär men sen med tiden inser att det är hur tråkigt som helst och då vill jag helt plötsligt bli arkitekt (ite för att jag vill det men). Asså hur ska man veta?! Det känns som dom flesta redan har hela sitt liv planerat och vet exakt vad dom ska göra av det. Jag är mer en sådan som tar allt som det kommer och aldrig stressar, eller ite ofta iaf. Vilket är helt värdelöst ibland. Vilket leder till massa jobbiga saker. Men ja, jag vet ite. Längesen jag orkade stressa riktigt mycket. Höhö 0.o

Idag ska jag vara kvar i skolan ( på en fredag -.- ) och jobba med massa rester eftersom jag är ju så duktig så jag ligger efter med saker. Nu är det ju ändå ite lång tid kvar av den låånga tiden man har haft att göra klart allt (a) men jag hoppas på att få någonting gjort ^^
Är det någon som har tråkigt så är det bara att smsa, 0762133336 :) ite för att jag tror någon kommer ha lika tråkigt som mig men ja, får skylla mig själv antar jag.
Hoppas alla har en rolig fredag! För det kommer ite jag ha :) haha.
PUSS!

Eftersom jag ite hade någon lektion igår på morgonen var Miriam så sjysst och sa att hon kunde hjälpa Viola att fläta in dreads i mitt hår för jag ville testa :) Det blev svart bruna och lila, jäävla långt blev det oxå :D Miriam var verkligen duktig och gjorde det fint , tillochmed i bak :D Så nu har jag ett helt nytt hår..nästan x) Fick en snäll kommentar av en lärare jag aldrig trodde kunde vara snäll. Hahaa hon tyckte jag hade fina "flätor i håret" xD
Och många har fått för sig att jag har varit utomlands och ser brunare ut i ansiktet ? Hahahah!
Aja bilder kommer när jag har lagt in dom på datorn. Nu måste jag väl fortsätta med svenska uppgifterna. Blää :o

När jag var liten flyttade vi till ett område som heter banan (HAHA) och där fanns det massa barn att leka med. Av alla dom barnen blev en tjej som heter Janina Söderlund , en väldigt viktig person för mig. Vi blev skit bra kompisar och gjorde massa saker tillsammans. Allt från att smyga ut på natten när alla sov till att GÅ till norrtälje. Såna där små saker som blir minnen som aldrig försvinner. Jag och Janina växte typ upp tillsammans. Vi fortsatte att ha kontakt även när jag flyttade och det mesta var bra. Helt plötsligt förändrades hon, hela hennes attityd och sätt att vara som person var ite densamma längre. Vi började glida ifrån varandra och träffades knappt. Snackade bara genom msn och sms då. Tillslut blev hon så förändrad så jag slutade prata med henne alls. Vi hade noll kontakt. Under den här tiden skickade hon massa sms där hon förklarade hur hon kände och ville att allt skulle bli som förut igen. Visst läste jag dom och tänkte efter jätte mycket innan jag svarade , om jag svarade överhuvudtaget. Jag fattade ite hur faen de kunde bli så. Mellan oss liksom, vi var ju dom sista som skulle bli ovänner. Vi skulle ju hålla ihop hela livet.
Nu har jag ite snackat med henne på hur länge som helst känns de som. Och det jobbigaste är att hon tror att jag aldrig brydde mig om något hon sa/skrev/kände. Men sanningen är att det ite går en dag utan att jag tänker på det och frågar mig själv om det var rätt. Om jag borde ha gett henne en andra chans oavsett hur hon har blivit. Hon var ju ändå den  som alltid fanns där när jag var ledsen. Vi gick igenom en massa saker och hon fanns alltid där. Jag vet att den hon är idag ite är den personen jag kände, men kanske är de värt att försöka? Jag vet ite.
En sak är säker iallafall, , minnet av henne kommer alltid finnas kvar i mig även om det gör ont. Hon kommer alltid att vara en del av mig. Hur mkt hon än blundar för allt nu.