All about faith.

Det känns verkligen som jag komma ut skolan när jag är typ 68 eller nåt. Helt sjukt vad jag ligger efter i allt. Det känns som jag ite har gjort nåt sen vi började tvåan! Faan vad jag hatar re. hata hata hata hata! De vill ite att vi ska vara stressade med sakerna ändå får vi skit mkt saker att göra och lämna in!

Press från skolan, press hemifrån.

Jag har funderat en hel del på att hoppa av. Tänkte oxå byta linje och kanske se ifall de vore roligare med nåt annat . är ju ändå ite så jävla nöjd med linjen jag går nu (oo0oppss) men jag är sååå skoltrött så jag vet ite om ens de skulle förändra nåt.
Jag fattar bara ite hur faen de kunde bli såhär mycket. Jag låg ju helt okej till i ettan, nu rasar allt bara ihop i skolan. Jag orkar knappt gå till skolan ibland & lärarna är så sämst man bara vill gråta. Känns som jag vill ge upp de här..
Ändå är min mentor så fuckin positiv mot mig och tror på att jag kommer klara de. Iaf nån som tror på mig.
En stor sten finns i mitt bröst och där kommer den finnas tills jag löser det här. Vad ska jag göra av mitt liv? Blir helt deprimerad av  bara tanken...

Och idag orkar jag ite vara positiv för det gick skit dåligt på nationella provet i engelska. Fattar ite vad de är som händer med mig, det har aldrig gått dåligt i engelska. Jag älskar't ju.. PINSAMT!
Bajs på allt.