Dag 17 – Barndomsminne.
Jag kommer inte ihåg så jätte mycket från min barndom. Vissa saker vill man inte komma ihåg men sen finns ju en del saker som jag inte kommer ihåg på riktigt xD Under hela min uppväxt och även nu när kroppen är äldre så har jag ramlat och slagit i huvet jävligt många gånger. Kanske därför jag e så efterbliven, men aa..Hahah :)
Hm.. Aha, får la berätta om när jag ramlade.. Hårt.. Hahah :p
Jag bodde i Banan och det fanns massa snorungar som också bodde där. En kille vid namn Arturo va en kille som jag gillade jätte mycket. Han va så snäll och såg upp till mig:) Självklart så va han yngre än mig, vilket 90 % av alla där va.. Iaf.. Jag brukade ta hand om honom när hans mamma va upptagen med annat. En dag så fick vi för oss att cykla nerför en backe som ligger precis där jag bodde. Han hade en liten rosa cykel som passa honom sådär men han gillade den. Jag hade en normal cykel som man har när man e typ 8-9 eller va jag var. Vi körde varannan på backen och "tävlade" mot varandra med tiden..Hahaha shiit :D Från ingenstans (jag va ganska cp) får jag för mig att vilja testa åka nerför backen med hans LILLA rosa cykel.. Kaoos säger jag ba!
Jag kände redan när jag va längst uppe på backen att cykeln va ostadig och jag fick inte riktigt plats men jag ville ändå åka. Cykeln började rulla, allting kände ostadigt. En liten del inom mig var orolig men den biten sket jag i när jag va yngre.
När jag hade kommit halvvägs på backen insåg jag att det skulle gå åt helvete. Hela cyklen cpade sig och jag kunde tillslut inte styra vart jag åkte. Jag såg hur jag ramlade framåt och ena halvan av ansiktet släpades i marken. Sen blev det svart.
När jag öppnade ögonen igen hade det kommit några barn runt mig och jag kände bara hur jag hade massa kladd på ena sidan av ansiktet. Det var blod. Helt sjukt. Jag ställde mig upp, kände mig helt borta och gick in till Mamma och Arturos mamma medans blodet bara forsade längst ena sidan av ansiktet. Och fan va det sved. Mamma försökte tvätta bort det så gott hon kunde men det tog tiiiid. Och sved. Och sved. Och sved. Jag kommer ihåg känslan som det var igår det hände.
Eftersom jag var fredag den 13:e när jag va liten också så skulle vi ha skolfoto typ 2 dagar senare. Mitt ansikte va i bästa skick.. Skorpor över ena halvan av ansiktet efter skrapsåren från marken.. Underbart! (:
Hm.. Aha, får la berätta om när jag ramlade.. Hårt.. Hahah :p
Jag bodde i Banan och det fanns massa snorungar som också bodde där. En kille vid namn Arturo va en kille som jag gillade jätte mycket. Han va så snäll och såg upp till mig:) Självklart så va han yngre än mig, vilket 90 % av alla där va.. Iaf.. Jag brukade ta hand om honom när hans mamma va upptagen med annat. En dag så fick vi för oss att cykla nerför en backe som ligger precis där jag bodde. Han hade en liten rosa cykel som passa honom sådär men han gillade den. Jag hade en normal cykel som man har när man e typ 8-9 eller va jag var. Vi körde varannan på backen och "tävlade" mot varandra med tiden..Hahaha shiit :D Från ingenstans (jag va ganska cp) får jag för mig att vilja testa åka nerför backen med hans LILLA rosa cykel.. Kaoos säger jag ba!
Jag kände redan när jag va längst uppe på backen att cykeln va ostadig och jag fick inte riktigt plats men jag ville ändå åka. Cykeln började rulla, allting kände ostadigt. En liten del inom mig var orolig men den biten sket jag i när jag va yngre.
När jag hade kommit halvvägs på backen insåg jag att det skulle gå åt helvete. Hela cyklen cpade sig och jag kunde tillslut inte styra vart jag åkte. Jag såg hur jag ramlade framåt och ena halvan av ansiktet släpades i marken. Sen blev det svart.
När jag öppnade ögonen igen hade det kommit några barn runt mig och jag kände bara hur jag hade massa kladd på ena sidan av ansiktet. Det var blod. Helt sjukt. Jag ställde mig upp, kände mig helt borta och gick in till Mamma och Arturos mamma medans blodet bara forsade längst ena sidan av ansiktet. Och fan va det sved. Mamma försökte tvätta bort det så gott hon kunde men det tog tiiiid. Och sved. Och sved. Och sved. Jag kommer ihåg känslan som det var igår det hände.
Eftersom jag var fredag den 13:e när jag va liten också så skulle vi ha skolfoto typ 2 dagar senare. Mitt ansikte va i bästa skick.. Skorpor över ena halvan av ansiktet efter skrapsåren från marken.. Underbart! (:
DÅ:
NU:
Kommentarer
Trackback
