Gläädface!!

Det kändes jätte konstigt när du kramade om mig, pussade mig på pannan och sa tack för tårtan och den dikten jag hade gjort till dig. Jag vet ite hur de känns att ha en sån person i sitt liv, har aldrig i hela mitt liv känt sådär. Jag har aldrig haft en sån person som ska finnas där på det sättet.

Ju mer tiden går desto mer har jag börjat acceptera dig och börjat se dig på ett helt annat sätt.
Jag har växt som faan den senate tiden. Ite pga bara dig men mycket av de du sagt, både de positiva och negativa. Det har fått mig att tänka efter, vilket jag hatar. Jag bara gör, utan att tänka. Nu tänker jag efter lite ibland oxå.

Än är jag ite där jag ska vara för att fylla den tomhet som blev kvar av mitt liv men jag börjar gå åt rätt håll. En dag kommer nog de där viktiga,fina ordet komma. Kanske ite idag, kanske ite imorgon men en vacker dag.






( Ja jag vet att det ser ut som min näsa är typ 3 m bred, vilket den säkert är. Man kan lätt tro att jag är släkt med zlatan, kanske är hans bortglömda kusin. Man vet aldrig. Han kanske ite vill att folk ska veta att hans näsa finns  i en anna variant inom släkten. Som min liksom. Haha!  
De är ite lätt när det är svårt :D
)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0