Sluta ta för givet att jag mår bra hela tiden.
" Om man blundar kan man låtsas att världen står still .
att man inte finns till .
att man är någon annan .
Ibland önskar jag att jag kunde stänga ögonlocken .
Slippa se ,
slippa tänka .
blunda & fly ut ur världen ."
Jag saknar mitt gamla jag , verkligen.
Det är så sjukt jobbigt att leka stark hela tiden. Jag orkar ite göra det mer. Jag har KÄNSLOR, jag TAR ÅT MIG & jag hatar att ingen fattar det. Ingen verkar förstå att jag oxå kan gråta. Men de gör jag, många gånger, många dagar. Det finns så jävla många dagar då jag själv ite ens fattar vart jag hittar styrkan att fortsätta. Utan att ha någon som finns där , utan att göra idiotiska saker för att känna mig bättre, utan att tycka synd om mig själv. Liksom, hur många gånger har någon sett mig gråta? Precis. Det har bara hänt en gång att jag bröt ihop när jag satt & snackade med Sofia om allt & de va verkligen första gången jag ens berättade en liten del av allt som händer & som jag tänker på. De va ite ens allt, bara En Del.
Hur orkar man vara stark hela tiden?
Man kan nog bara vara stark till en viss punkt. Jag tror jag har nått den punkten.
