All about faith.

Nu är det där jobbiga mötet över.
Jag kom på att jag är faan den ända som är stolt över mig själv. När jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet så fick jag betygpapprena och violà, 11 ign. Fatta känslan. De flesta skulle nog ba "ähh orkaaa, jag hoppar av" och det va precis så jag kände. Exakt så. Jag ville bara sjunka genom jorden. Vem orkar med så mkt rester?
Det hjälpte ju ite så mkt att andra gnällde och fattade ite hur jag hade lyckats få så många rester..haha.
Men jag gjorde ite det. Jag hoppade ite av utan fortsatte 3:an, för jag gjorde ite om 2:an heller som kanske hade varit lättare och jag hade det valet med, att göra om 2:an. Men neej. Jag trösta mig själv och uppmuntra mig själv, precis som alltid utan att ha någon där.
Jag vet att ensam ite är stark hela tiden, kanske i vissa situationer men ite alltid. Jag har ändå alltid fått klara allting själv utan någons hjälp, va det än har handlat om. Så jag gjorde som alltid, jag gick igenom det själv.
Nu har jag typ 3 st kvar och ändå är ingen nöjd. Folk klagar fortfarande. Det är världens orking att ha med sig alla dessa rester och sen fortsätta med nya kurser, nya uppgifter i 3:an.
Jag fattar ite hur man ite kan vara nööjd, jag har fått kämpa som en jävla tönt och skaffa mig ett nytt liv som innebär att plugga jätte ofta.

Visst jag ska gå ett 4:e år, men det är för att jag tar tag i skolan och ite nöjer mig med att gå ut med halva betyg.
Ni tror att ni är bättre än mig för att ni lyckas i skolan, men jag har nåt ni aldrig kommer att ha. Även om ni går i skolan och lever ert perfekta liv. Jag har styrkan. Det är nåt som är svårt att få, som ite alla har. Men jag har det. Jag har styrkan att orka med motgångar utan att behöva stödben som håller i mig. Jag står själv. Jag använder mig ite att alkohol,sex,droger eller annat för att få ut det jag känner som många gör. Jag sänker mig ite till den nivån. Jag har ite en stämpel på min panna där det står att jag mår dåligt pga olika saker och därför ligger efter. Jag går ite runt och skriker om allt som händer mig och kommer på 308557 olika ursäkter att ite lämna in saker i tid eller komma till skolan.

En lärare sa till mig i högstadiet att dem som måste kämpa mer och ite får allting lätt dem klarar livet bättre i längden än de som alltid har det lätt och ite är vana att kämpa. Jag tror han har rätt.