All about faith.

Det finns många saker jag ångrar..Man ångrar.. Saker man skulle vilja ha ogjort men det går inte.
Saken jag ångrar mest, som verkligen svider i hjärtat att tänka på är att jag en gång gav upp och det förändrade hela mig och mitt liv.

En gång i tiden var jag också en glad själ som kanske hade det lite jobbigt ibland men försökte hitta något positivt i saker, precis som man ska funka.
Sen kom den där fuckade tiden som förändrade allting. All glädje som jag någonsin haft i mig bara tog sina väskor och gick ifrån mitt inre. Den glädjen är fortfarande på semester långt borta där snoppar växer på träd och det kommer vara en lång väg att hämta tillbaka den.
Jag har fått stå ut, haft så mycket ansvar, gå igenom massa skitsaker och fått ta så mycket skit som jag inte tycker någon är värd av personer som ska vara ens förebild. Alla tårar, all sorg, alla trauman som jag har haft, allting kanske glider längre och längre bort från mitt psyke men det kommer aldrig försvinna helt. Det är som ärr som kommer sitta där hela livet. Och den här tiden ångrar jag så mycket, fast jag kanske inte kunde rå för. Så mycket spilld tid på att ha nått botten och slutat kämpa för livet. Det gör ont att jag gav upp livet och det förändrade allt.
Alla mina nära barndomsvänner är förlorade, jag ser inte livet på samma sätt, är inte på samma sätt, litar inte på människor, är inne på helt andra tankebanor än vad jag en gång var.

Jag kan fortfarande ibland råka komma in på minnen från den här tiden och blir apatisk, kall i kroppen, och ibland kommer tårar utan att jag känner av något.
Minnen som sitter kvar så exakt. Jag minns allt exakt. Allt som har sagts, allt som har gjorts, allt jag kände. Jag gråter inte lätt på utsidan men den här delen av livet kan få mig att gråta hur lätt som helst för att den gör ont. Kanske därför jag väljer att inte prata om det och de fåtal gånger jag har gjort det så har jag inte gjort det seriöst.
Det är en grej människor aldrig kommer att förstå. Man förändras inte bara sådär på en dag från ingenstans. Det utvecklar sig, det händer saker, det börjar som något litet och sen blir det en stor sak.

Hur mycket jag än ångrar och hatar och samtidigt vet att man måste gå vidare,acceptra och la la la så är det något som alltid kommer att vara jobbigt för mig.