.

Nyss när jag satt och gick igenom alla som hade skrivit grattis på facebook och svarade på dem  (ja jag svarar alltid på allas) så insåg jag hur svår jag är. Jag insåg att jag aldrig förlåter. Kanske dåligt, kanske bra, jag vet inte.
Men jag blir så sjukt irriterad på människor som aldrig hör av sig eller knappt hör av sig och sen bara för att man FYLLER ÅR eller HAR SKAFFAT BARN eller har FIXAT ETT JOBB eller HAR FLYTTAT så passar det att skriva/säga/fråga nåt, asså
n e j t a c k.
Jag kan inte ta åt mig av såna personer när dem grattar irl/sms/tele eller facebook.

Som en som jag slutade umgås med för jävla länge sen pga olika saker.
Som en som har flyttat och aldrig hör av sig mer.
Som en som egentligen skulle ha börjat bry sig för länge sen.
Som en som kommer till mig när det passar bara.

Och nej, jag klagar inte, jag säger bara precis som det ska vara.
Antingen bry man sig på heltid eller så skiter man i mig.

Jag är så trött på äckliga människor. Falska människor, dåliga kompisar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0