-



Det är som att vandra i en svart skog full av tomhet med bara din inre röst som låter i ditt huve och andas tungt.
Varje liv som någonsin funnits i skogen är så långt ifrån dig, så långt så du inte kan nå dem, hur mkt du än sträcker ut armarna.
Marken är kall och hård. Vindarna i luften är kalla. Så kalla. Dina tankar fryser till is av den kalla luften. Det enda som finns kvar är den lilla delen av ditt brustna hjärta som sakta men säker försvinner liksom alla andra delarna av din kropp. Hur ska någon någonsin kunna hitta kunna hjälpa den halft döda kroppen att leva igen ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0