PERSONLIGT; Döden.

Första gången jag kände att jag ville dö, på riktigt, så va jag 12 år. Det är en sån här känsla som sätter sig djupt i ens kropp och det gör så jävla ont. Jag minns att allt jag hade va två rakblad, ett hav av tårar och typ ingen blodcirkulation. Jag va helt kall. Skakade och kände tomt i mitt huve. Jag tänkte mig bort i en annan värld där en ängel skulle rädda mig. Så började det blöda i mina armar.

Sen den dagen har jag aldrig varit rädd för döden. Jag har tänkt efter och jag förstår ite vad det är man ska vara rädd för.. Det är livets gång och du lever ite föralltid, hur mkt du än älskar livet. Man ska ite gå runt och tänka på döden hela tiden för det är utmattande för din hjärna och kropp men man ska heller ite vara rädd för såna tankar. Alla dör någongång.

Angående vad som händer efter döden så vet jag ite riktigt vad jag har för tankar om det. Man kan ju ite bara sluta andas, sluta prata, sluta höra, sluta känna, sluta allting och hamna i ett mörker av ingenting. Som när man blundar. Kanske som att somna fast den här gången föralltid.
Jag tror ite heller att man hamnar i en ny plats, värld? Hell & Heaven. Nja jag vetna.
Varför ska vissa hamna på ett ställe och andra på ett annat beroende på hur man sköter sig/sitt liv om man ska tänka religöst?
Jag vet ite vad jag tror händer efter döden, vad som helst kan hända. Man födds på nytt? Det blir ingenting? Det finns så sjukt många tankar runt döden och jag har som sagt ite bestämt mig för någon teori än, haha ^^

Det äckligaste jag har sett när man pratar om döden är en död människa. Det är en riktigt obeskrivlig och äcklig känsla. Ite äcklig som i bacon, utan äcklig som i att man blir helt utom sig och stum.. Och åwwuuhh.. Nåt man önskar alla slipper se asså.

Jag vet ite hur länge man kommer att finnas på den här världen men jag vet att det bästa sättet att handskas med livet är att ta varje dag som det vore den sista. Man vet aldrig när något/någon försvinner från ens liv. Därför ska man göra det bästa av allt och ta vara på folk runt omkring sig. Man ska säga vad man känner och visa vad/vilka man uppskattar.
Närsomhelst kan det vara försent
och då kanske man aldrig fick chansen att säga/göra det man alltid ville säga/göra and by then så kommer man ångra sig jätte mkt.

Du kan ite ändra på det som har hänt, men du kan göra det bästa av det som kommer att hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0