Tjockis Emily is speaking:
När 2009 tog slut så hade jag inga nyårslöften och grejer för jag tror ite på det. Vill man verkligen något så kämpar man för det, med eller utan nyårslöften.
Men mina damer och herrar, jag måste verkligen börja träna, peter måste bort :D Jag hoppas att det blir bättre väder så snaaaart som möjligt så jag kan börja gå ut och springa och grejer. Det är så jefla häärligt :)
Att börja träna igen är inget jag vill göra för att "vara smal" som man ska vara, utan för jag tycker ite det är en vacker syn att kolla ner och se peter..Och jag vill tack gärna (jag har börjat säga så nu..hahah) ite bli rund. Visst, fördelen är ju att jag kommer slippa behöva ta bussen till skolan för jag kommer rulla till skolan istället men ändå :D
I somras tränade jag en del, sjukgymnast, sprang, och så för jag har haft problem med min rygg. Den är ite riktigt så stark som den borde vara ^^
Jag tycker absolut ite att jag är tjock, sådär överdrivet tjock. Min kropp är normal, eller normal och normal, vad är normal? Att vara eller inte vara? Hahah nej men, jag är varken smal eller tjock, utan så som man borde sträva efter att vara. Varken en vandrande pinne men ite heller en vandrande boll :)
Många tjejer tycker jag ser min kropp på ett skönt sätt, typ gnäller ite över att jag är tjock och gnäller om att mina lår är för tjocka och bla bla. Jag vet att jag har breda höfter, jag vet att jag aldrig kommer kunna vara en vandrande pinne (ite för att jag vill det), jag vet så mycket saker & jag har lärt mig att acceptera dom tillskillnad mot många andra. Vid en viss ålder i en tjejs liv så börjar man tänka jätte mycket på vikten och hur man ser ut och andra jobbiga saker. Men vissa tjejer fastnar mer i det, dom växer aldrig upp från dom tankarna och det kan gå så långt så det leder till ätstörningar.
Jag har aldrig själv haft det men jag har en kompis som hade det förut, lite av det finns fortfarande kvar i henne men hon har blivit mycket bättre än innan av vad jag har hört.
I mina vackra öron så låter det bara som en plåga. Att tänka på vad man äter hela tiden, att svälta sig själv bara för att man vill vara som alla andra eller är stor och har fått höra det hela sitt liv. Ingen människa i världen ska lyckas styra ens tankar så mycket så man sjunker så lågt, ja jag vet att det säkert är jätte svårt att tänka så när man väl har ätstörningar men..
Tanken av tjejer som har ätstörningar makes me sad. Jag skulle önska att folk insåg tidigt i livet att utseendet ite är hela livet. Det är ite hela världen om man ite har en kropp som barbiedocka. Man ska äta det man tycker om utan att hela tiden tänka på vad man äter. Du lever bara en gång, du har bara ett liv, det livet ska ite vara ett begränsat liv när du ska behöva tänka på allt. Det ska vara ett liv som gör dig glad & det tror jag ite man blir av svälta sig själv och lägga så stor tyngd på vikten. Man ska vara glad över det man fick just för att ingen annan fick det :)
Jag har iaf en jävligt tjockis-själ & jag är stolt över det. Mat är liivet :D
Men mina damer och herrar, jag måste verkligen börja träna, peter måste bort :D Jag hoppas att det blir bättre väder så snaaaart som möjligt så jag kan börja gå ut och springa och grejer. Det är så jefla häärligt :)
Att börja träna igen är inget jag vill göra för att "vara smal" som man ska vara, utan för jag tycker ite det är en vacker syn att kolla ner och se peter..Och jag vill tack gärna (jag har börjat säga så nu..hahah) ite bli rund. Visst, fördelen är ju att jag kommer slippa behöva ta bussen till skolan för jag kommer rulla till skolan istället men ändå :D
I somras tränade jag en del, sjukgymnast, sprang, och så för jag har haft problem med min rygg. Den är ite riktigt så stark som den borde vara ^^
Jag tycker absolut ite att jag är tjock, sådär överdrivet tjock. Min kropp är normal, eller normal och normal, vad är normal? Att vara eller inte vara? Hahah nej men, jag är varken smal eller tjock, utan så som man borde sträva efter att vara. Varken en vandrande pinne men ite heller en vandrande boll :)
Många tjejer tycker jag ser min kropp på ett skönt sätt, typ gnäller ite över att jag är tjock och gnäller om att mina lår är för tjocka och bla bla. Jag vet att jag har breda höfter, jag vet att jag aldrig kommer kunna vara en vandrande pinne (ite för att jag vill det), jag vet så mycket saker & jag har lärt mig att acceptera dom tillskillnad mot många andra. Vid en viss ålder i en tjejs liv så börjar man tänka jätte mycket på vikten och hur man ser ut och andra jobbiga saker. Men vissa tjejer fastnar mer i det, dom växer aldrig upp från dom tankarna och det kan gå så långt så det leder till ätstörningar.
Jag har aldrig själv haft det men jag har en kompis som hade det förut, lite av det finns fortfarande kvar i henne men hon har blivit mycket bättre än innan av vad jag har hört.
I mina vackra öron så låter det bara som en plåga. Att tänka på vad man äter hela tiden, att svälta sig själv bara för att man vill vara som alla andra eller är stor och har fått höra det hela sitt liv. Ingen människa i världen ska lyckas styra ens tankar så mycket så man sjunker så lågt, ja jag vet att det säkert är jätte svårt att tänka så när man väl har ätstörningar men..
Tanken av tjejer som har ätstörningar makes me sad. Jag skulle önska att folk insåg tidigt i livet att utseendet ite är hela livet. Det är ite hela världen om man ite har en kropp som barbiedocka. Man ska äta det man tycker om utan att hela tiden tänka på vad man äter. Du lever bara en gång, du har bara ett liv, det livet ska ite vara ett begränsat liv när du ska behöva tänka på allt. Det ska vara ett liv som gör dig glad & det tror jag ite man blir av svälta sig själv och lägga så stor tyngd på vikten. Man ska vara glad över det man fick just för att ingen annan fick det :)
Jag har iaf en jävligt tjockis-själ & jag är stolt över det. Mat är liivet :D
Kommentarer
Trackback
