It's not beating.

Kaos.

Varför gör det förflutna ont?
Medans andra gråter för att en nagel har gått sönder sitt man där och undrar. Det var längesen hjärtat fungerade. 
Innerst inne vet jag att jag klarar mig bra utan mitt förflutna. Jag vet att jag är starkare än så.
Men ändå kommer det stunder då man blir så arg. Besviken.
Det förflutna hinner alltid ikapp, man kommer aldrig ifrån det. Även om man vill det. Även om man förnekar det.
Varför?
Det va inte jag, det va inte mitt fel ändå är det jag som får lida mest. Varför får barn inte vara barn? Varför behöver man gå igenom så mycket? Se så mycket ? Det är inte rätt.
Jag försöker blunda. Jag försöker glömma det. Jag försöker gå vidare. Och varenda jävla gång jag har lyckats gå ett steg framåt kommer det någon/något och puttar mig samma steg fast åt andra hållet, bakåt. Folk snackar så mycket, men vet inget. Vet inte hur det egentligen är.


Det sägs att det handlar om styrka. Har jag saknat styrka fastän jag står upp idag?
Ibland känns det så.

När jag tror att jag har slutat tänka på allt så vaknar jag dagen efter med en smärta i bröstet, ögonen fyllda av tårar och jag vet att ännu en gång har det nått mina drömmar också..


20090609171201

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0