.
Nu står jag där igen,
vid ett vägskäl.
Som vanligt har jag ingen aning om vart jag skall gå.
I mitt inre råder kaos och känslorna styr mig åt alla håll samtidigt.
Om jag kunde så skulle jag dela mig själv i lika stora bitar och skicka ut var och en att kolla vägen framför.
Det vore så lätt om jag aldrig behövde ta ett steg ut i det okända blå.
Det vore så lätt om vägen aldrig delade sig..
vid ett vägskäl.
Som vanligt har jag ingen aning om vart jag skall gå.
I mitt inre råder kaos och känslorna styr mig åt alla håll samtidigt.
Om jag kunde så skulle jag dela mig själv i lika stora bitar och skicka ut var och en att kolla vägen framför.
Det vore så lätt om jag aldrig behövde ta ett steg ut i det okända blå.
Det vore så lätt om vägen aldrig delade sig..
Kommentarer
Trackback
